Kommer bibliotekarierna någonsin att utnyttja sin potential?

Av Mikael Böök, Isnäs, Finland

– Håller open access på att bli mainstream, inte bara bland forskarna, utan även hos de politiska beslutsfattarna—åtminstone i Europa? Vilken roll spelar biblioteken i sammanhanget? I vilken mån och på vilka sätt har bibliotekarierna tagit sig an denna sak?

Regeringen i Norge vill att landet blir ett ”försiktigt föregångsland” beträffande öppen tillgång (open access) till den vetenskapliga forskningens resultat via internet.

”Norsk forskning skal være åpent tilgjengelig for alle innen 2020, foreslår et utvalg regjeringen har satt ned”, läser jag i norska Morgenbladet 12 augusti.

Vad bra att icke-medlemslandet Norge på det här sättet vill puffa EU en bit framåt på vägen! Tidtabellen är nämligen densamma som i EU-kommissionens beslut från juli 2012 om ”åtgärder för att förbättra tillgången till vetenskaplig information som producerats i Europa”.

Morgenbladet citerar Nina Karlstrøm, medlem av det norska regeringsutskottet, som anser att ”den fria tillgången hör framtiden till”.

I samma nummer berättar tidningen med viss sympati (”det er ikke alltid galt å stjele”!) om Alexandra Elbakyan, den kazakiska studenten som tyckte att framtiden nog redan är här ,varpå hon grundade webbsajten SciHub. SciHub lägger ut kopior på nätet av alla forskningsresultat dess bibliotekarie (?) får tag på och innehåller vid det här laget ca 47.000.000 research papers i PDF-format: ett undergroundbibliotek, som forskare och studenter från när och fjärran inte har varit sena att ta i bruk.

Å andra sidan har vetenskapsförlaget Elsevier stämt Elbakyan inför rätta (vid en domstol i New York) för brott mot upphovsrätten. Därmed riskerar hon att utlämnas till myndigheterna i USA och dömas till ett mångårigt fängelsestraff.

Ta förresten en titt på SciHub! Dess aktuella webbadress finns @Sci_Hub på Twitter.

Min tanke som ”biblioteksaktivist” har varit att biblioteken i och med internet generellt både kunde och borde delta mer direkt i publiceringen av såväl skön- och faktalitteratur som vetenskaplig forskning än de gör idag. Vilket sannerligen inte är någon särskilt ny eller originell tanke särskilt beträffande forskningspubliceringen.

Libraries have the potential to become the crucial nexus for knowledge flows on campus, working both—as they have long done—to collect the knowledge produced around the world for study on their campus and — as they are increasingly doing—to disseminate the knowledge produced on «campus around the world,

heter det till exempel i en samling uppsatser under rubriken Getting the Word Out: Academic Libraries as Scholarly Publishers (2015) på amerikanska biblioteksföreningens (ALA) webbsidor.

Men forskningsbiblioteken har uppenbarligen misslyckats med att förverkliga sin ”potential”. Annars skulle ju SciHub inte vara så populärt bland världens forskare och studenter som det är.

Varför har inte universitets- och forskningsbibliotekarierna byggt sina egna SciHubbar – eller PLOSar (Public Library of Science) för den delen – i samarbete med sina fakulteter, ämnesinstitutioner och forskningsinstitut? Nå, för att inte göra bibliotekarierna alltför stor orättvisa, bör man också vända på steken: Varför har inte forskarna och studenterna övertalat sina bibliotekarier att sätta upp SciHubbar och PLOSar?

The real people to blame are the leaders of the scientific community – Nobel scientists, heads of institutions, the presidents of universities – who are in a position to change things but have never faced up to this problem in part because they are beneficiaries of the system,»

anser grundaren av PLOS, dr Eisen vid Berkeleyuniversitetet (citerad i New York Times 13 mars 2016).

Men i stället för att försöka avgöra vilka som är mer eller mindre skyldiga till att bibliotekens ”potential” i internetåldern inte utnyttjas fullt ut kan man bara torrt konstatera: det är en maktfråga. En fråga om makten i samhället. Kort sagt, en politisk fråga. Biblioteken bör ha – ta sig, och ges – mer självständig politisk makt.

Quo usque tandem? – Hur länge ska vetenskapsmännen och -kvinnorna, studenterna och bibliotekarierna, låta sig kuschas av de transnationella korporationernas diktatur beträffande reglerna för ”den intellektuella egendomen” (GATS, TRIPS, TTIP, CETA osv). När ska de äntligen rycka kontrollen över vetenskapen från atomvapenstaternas kriminella vetenskapsmissbrukare? Kommer bibliotekarierna någonsin att utnyttja sin potential, att säga var skåpet ska stå i det så kallade informationssamhället?